P-piller biverkningar - När är det normalt och när är det farligt?

Vilka biverkningar som är vanliga och vilka som är ovanliga

Jag brukar dela upp reaktionerna i tre nivåer. Först finns de vanliga startbesvären som ofta går över av sig själva. Sedan finns de besvär som inte är farliga i sig, men som påverkar vardagen tillräckligt mycket för att man ska behöva tänka om. Till sist finns de ovanliga men allvarliga reaktionerna, framför allt blodproppar, som inte ska avvaktas hemma.

1177 skriver att kroppen ofta behöver lite tid för att vänja sig och att biverkningar som inte har gått över efter tre månader bör följas upp. Det är en bra tumregel, eftersom många besvär faktiskt är övergående och inte betyder att du måste sluta direkt.

Det här är inte en exakt lista över allt som kan hända, men den fångar det jag ser som mest relevant i vardagen. Nästa fråga blir därför inte bara vilka symtom som finns, utan hur länge de ska få fortsätta.

Så brukar kroppen reagera under de första månaderna

Den vanligaste missen jag ser är att man bedömer p-piller för hårt under de första veckorna. Kroppen ska inte kännas perfekt från dag ett. Hormonerna förändrar blödningsmönstret, ägglossningen och ibland även hur vätska, bröstvävnad och nervsystemet reagerar, och det tar tid att stabilisera sig.

Det gäller särskilt kombinerade p-piller, alltså preparat med östrogen och gestagen. Östrogenet är den del som framför allt kopplas till den ökade blodproppsrisk som man alltid måste ha i bakhuvudet, medan gestagenet ofta är den del som påverkar blödningsmönster, hud och humör på olika sätt hos olika personer.

Om du har börjat nyligen och känner dig lite illamående, får lätt huvudvärk eller har småblödningar betyder det alltså inte automatiskt att preparatet är fel. Jag tycker däremot att du ska följa ett enkelt mönster: om besvären minskar vecka för vecka, är det ofta rimligt att avvakta; om de ligger kvar eller blir tydligare, ska de följas upp.

Det leder vidare till den del som många helst vill slippa tänka på, men som är viktigast att känna igen i tid: de symtom som inte ska väntas ut.

Så känner du igen varningssignalerna som kräver snabb vård

Det viktigaste att hålla koll på är följande:

• Ensidig svullnad, värme eller smärta i vad eller ben.
• Plötslig andfåddhet, hosta, hållsmärta eller bröstsmärta.
• Plötslig kraftig huvudvärk som känns annorlunda än din vanliga huvudvärk.
• Synrubbningar, flimmer eller plötslig dimsyn.
• Svaghet, domning eller talpåverkan som kommer snabbt.

1177 beskriver blodpropp i ben och lunga som tillstånd där symtomen ibland kan vara ganska vaga i början, men där plötslig andnöd, bröstsmärta eller ensidig bensvullnad alltid ska tas på allvar. Jag lägger särskild vikt vid det eftersom många först tror att de bara är trötta eller har sträckt sig, och det är just där fördröjningen kan bli farlig.

Vid svår andnöd, kraftig bröstsmärta eller tydliga stroke-symtom ringer du 112 direkt. Om du känner igen dig i flera riskfaktorer samtidigt blir valet av metod ännu viktigare än att bara försöka stå ut.

Vem bör vara extra försiktig med kombinerade p-piller

Det är främst de kombinerade p-pillren som kräver försiktighet, eftersom de innehåller östrogen. Jag brukar tänka att de passar många, men inte alla. För vissa är det bättre att välja ett östrogenfritt alternativ redan från start i stället för att först prova och sedan backa.

Du bör vara extra uppmärksam om något av det här stämmer in på dig:

• Du har migrän med aura.
• Du röker och är över 35 år.
• Du har haft blodpropp tidigare eller har nära släktingar som haft blodpropp i relativt ung ålder.
• Du har högt blodtryck eller har haft tydlig blodtrycksstegring efter hormonella preventivmedel.
• Du är kraftigt överviktig eller har andra faktorer som samverkar med blodproppsrisk.
• Du är tidigt efter förlossning och ska ännu inte använda östrogeninnehållande metod.

FASS visar att risken för venös blodpropp är ungefär 2 av 10 000 kvinnor per år hos dem som inte använder kombinerade hormonella preventivmedel och inte är gravida. Med vissa kombinerade p-piller ligger risken ungefär på 5-7 av 10 000 per år, och för vissa formuleringar högre. Det är fortfarande en låg absolut risk, men skillnaden är tillräckligt tydlig för att val av preparat och din egen riskprofil spelar roll.

Om du känner igen dig i flera riskfaktorer samtidigt är det klokare att prata om metodval än att enbart fokusera på om du tål hormoner eller inte. Nästa steg blir därför vad du faktiskt kan göra när besvären stör mer än de hjälper.

Vad du kan göra när besvären inte går över

Om besvären är milda och inte känns farliga brukar jag börja med tre saker: ge kroppen lite tid, ta tabletterna konsekvent och följ symtomen noggrant. Oregelbundet intag är en klassisk orsak till mellanblödningar, och att hoppa över tabletter kan också göra att skyddet försämras.

1. Fortsätt i 1-3 månader om symtomen är lätta och långsamt minskar.
2. För dagbok över blödningar, huvudvärk, humör och eventuella nya symtom.
3. Kontrollera att du tar tabletten vid ungefär samma tid varje dag.
4. Läs bipacksedeln om du har kräkts, haft diarré eller glömt en tablett, eftersom det kan ändra både skydd och blödningsmönster.
5. Kontakta förskrivaren om besvären kvarstår eller blir tydligt störande.

En viktig detalj är skillnaden mellan bortfallsblödning och genombrottsblödning. Bortfallsblödningen kommer under tablettuppehållet eller dagarna utan hormoner, medan genombrottsblödning är småblödningar mellan blödningarna. Den senare typen är vanligare i början och behöver inte betyda att något är fel, men den ska inte fortsätta hur länge som helst utan uppföljning.

Om du får återkommande huvudvärk, humörsvängningar, minskad sexlust eller blödningar som du inte kan planera kring, tycker jag att det är rimligt att fundera på ett annat gestagen, lägre östrogendos eller en helt annan metod. Det är ofta där man får bättre resultat än genom att bara stå ut lite till.

När symtomen väl har visat sitt mönster blir det också lättare att avgöra om du ska byta preparat, eller om hela preventivmetoden behöver tänkas om.

När jag brukar rekommendera att man byter preparat eller metod

Om besvären inte har lugnat sig efter ungefär tre månader, om de kommer tillbaka varje gång du börjar om, eller om de påverkar sömn, relationer eller arbete, då är det inte längre bara en tillfällig inkörningsperiod. Då har pillret helt enkelt inte blivit en bra match för kroppen.

Jag brukar då se på alternativen så här:

• Ett annat kombinerat p-piller kan fungera bättre om problemet verkar vara formuleringen snarare än hela hormonprincipen.
• Minipiller eller mellanpiller, alltså östrogenfria tabletter, kan vara bättre om östrogen är problemet, men de ger oftare oregelbundna blödningar.
• Hormonspiral eller p-stav kan passa om du vill slippa daglig tablett och samtidigt hålla nere östrogenrelaterade risker.
• Kopparspiral kan vara ett bra alternativ om du vill undvika hormoner helt, men mensvärk och blödningar kan bli rikligare.

Det finns alltså ingen poäng i att låsa sig vid den första tabletten som skrevs ut. För mig är det viktigare att metoden fungerar i praktiken än att man borde klara ett preparat som gör vardagen sämre. Om du tar med dig en sak från den här genomgången, låt det vara att biverkningar ska bedömas efter både allvar och uthållighet: lätta startbesvär kan man ofta avvakta, tydliga eller långdragna besvär ska följas upp, och akuta varningssymtom ska alltid hanteras direkt. Jag ser det som en vanlig del av preventivmedelsvalet att ibland byta metod, och om du gör det är det klokt att följa din kropp noggrant under de första 2-3 månaderna igen.